Usch, då var man sjuk då. Ingen värsting feber eller så, men förkyld och världens huvudvärk...

Nu ska jag fixa något att äta och sen åka till David om han hunnit komma hem. Senare idag så hoppas jag att Jennie kommer och hämtar upp mig så blir det en sväng på travbanan med våra busar antar jag.

Dagens outfit består av...

KL dunväst

B Vertigo hoodie

Horze ridbyxor

Lidex halsduk

Converse

Helluu.

Mani har gått ganska hårt hela veckan så idag klättrade jag och Jennie en sväng. Det var väligt mycket kryp och så som var på Mani så han tyckte inte att det var så roligt. Tur att det blåste i alla fall annars hade dom väl varit som tokiga. Usch, hatar när myggor, flugor och speciellt bromsarna börjar komma fram...

Igår körde Hannah lite gymnastik hoppning med Mani, kanske slänger upp en film om en stund.   

För övrigt så har denna vecka varit ganska bra, hunnit dressyrträna, Mani har hoppat, vi har ridit på travbanan och ridit ut och idag klättrat. Han har inte vilat något den här veckan så fr se om han får en vilodag någon gång den här veckan som kommer. Om allt flyter på och jag hinner med så brukar han inte få vila, han tycker ju om att vara ute och springa också så det är nog ingen fara.

Sammy är min D-ponny som jag köpte 08 då jag fortfarande hade Myszka. Sammy har en otroligt stor plats i mitt hjärta och han har ju inte försvunnit än heller. Om jag väljer att sälja Sammy så hoppas jag på att Stina vill ha honom då jag vet att dom trivs ihop och det fungerar så bra.

Jag hittade Sammy på annons en dag när jag var med Elin, och senare den kvällen visade jag pappa honom. Aldrig i livet sa ju självklart pappa, aldrig att han skulle betala så mycket för en ponny, bla bla bla. Jag försökte förklara att han hade gått höga klasser och att han verkade vara en perfekt ponny för mig, och jag lyckades övertala pappa att vi bara skulle åka och titta på honom.

Provridningen gick bra och pappa tyckte också om Sammy så vi var dit en gång till och då fick han följa med hem. När jag fick hem honom märkte jag ganska snabbt att Sammy var en väldigt känslig och spänd ponny, minsta lilla fick honom att flyga i luften och han fick ganska ofta panik men vi tog oss förbi det mesta. Mycket av det Sammy gjorde berodde nog på hans förflutna, antagligen har han fått mycket stryk då han har haft svårt att lita på människor.

Många undrade hur jag orkade med hans temperament, men jag älskade ju min ponny och det gör jag ju än idag även om vi varit med om jobbiga saker tillsammans och visst har jag många gånger velat ge upp men allt slit var inte värt det.

På en dressyrträning var Sammy halt, och det var han över 1/2 år innan vi hittade orsaken - senskada. Jag fick välja mellan att börja behandla honom, utan vidare resultat, operera eller avliva. Jag sa att om han lider så avslutar vi det nu, men veterinärerna på Ultuna sa att han var en sån pigg och glad ponny så att de insisterade på operation och på den vägen var det. Sammy är idag helt återställd och är hos sin fodervärd Stina. Efter operationen blev Sammy en helt annan häst, inte alls lika spänd och rädd för allt och alla.

Sammy är något av det bästa som hänt mig och jag hoppas att min lilla gubbe får ett långt liv. När vi var på Ultuna trodde veterinären att han var en sexåring när jag longerade honom, men då var han sjutton år - så han borde ju hålla glöden uppe ett tag till!   

Älskade ponny, hoppas jag får ta mig en tur på honom i sommar.

Myszka hämtade pappa och jag hem den 17 augusti 08. Jag var helt överlycklig den dagen, dock så visste jag inte då hur det skulle gå senare om man säger så.

När jag provred Myszka sa 'ägaren' att hon var brunstig. Hon stack med mig i galoppen och bockade, men jag tyckte hon var mysig trots det. Haha, jag var ju bara glad att jag skulle få ta hem henne... Innan Myszka provred jag en femårig valack som var stor som ett hus och vinglig så om man tänker på det så var ju Myszka ett bättre val.

Jag fick hem Myszka och märkte ju ganska snart att hon var en liten buse. Ett envist sto med mycket egen vilja, och väldigt dryg. Visst, det gick väl bra i början men sen blev hon värre och värre.

Hon stack med mig rakt ut på vägarna så bilar fick tvärnita, hon försökte bocka av mig varje dag, sparkade och bråkade hela tiden. Gick inte att ta från hagen, eller att rida utan att någon annan häst var med och mest av allt hängde det på Elins (usefulwriting.bloggplatsen.se) häst Singer. Myszka vart helt tokig om inte hon var nära Singer.

Ägaren av stallet där jag och Elin hade våra hästar skulle prova att longera Myszka, och hon skenade och bockade i en halvtimme innan hon fick stopp på henne. Lagomt less blev man ju ibland på henne.

Myszka fick in några som hjälpte mig på sjukhus, inklusive mig. Nån fick hjärnskakning när hon kastade av, en annan kastade hon av i skogen så att hon landade på en sten med ryggen och det slutade inte bra då ambulans fick komma och hämta henne och sen fick hon stanna på sjukhuset under en tid, och sen kastade hon av några till men hon fick aldrig av mig däremot sprang hon över mig så jag var nära att bryta foten. Mysiga hästen... Haha.

Till slut blev jag rädd för henne då man inte kunde slappna av en sekund för då var olyckan framme så jag lämnade tillbaka henne. Såklart saknar jag henne i efterhand, men det hade aldrig blivit bättre tror jag och efter Myszka fick jag ju Sammy så om jag hade haft henne kvar kanske jag aldrig fått Sammy. Dock hade jag ju båda två ett tag men det fungerade inte.

Hon kommer alltid finnas i mina tankar och vissa gånger har jag saknat henne så det gjort ont inuti, men det går över med tiden men jg glömmer aldrig vissa stunder som jag fick med henne. Sista gången jag red henne så red jag ut barbacka, och hon gjorde ingenting utan var helt perfekt. Underbar känsla när allt fungerar, vi fick ett bra avslut på vårat kapitlet...

Åh, Spirit... Jag tyckte så mycket om honom. Spirit var då en helt underbar b-ponny på sex år. Jag börjae rida honom genom min kompis Patricia som ägde honom för flera år sedan.

Det började med att vi var ute och red, jag på hennes stora ardenner Belton och hon själv på Spirit. Jag hade innan den här dagen aldrig ridit Spirit, men då jag inte gillade Belton så frågade jag om vi kunde byta och efter det fastande jag ju såklart för Spirit. Jag red honom jättemycket med Patricia, och jag ville köpa honom men jag blev ju längre och längre och skulle nog ha blivit för stor för honom i slutändan.

Jag var helt såld på den lilla ponnyn, han var så go. Jag kommer ihåg att efter Sören så var det Spirit som gjorde mig glad, om inte ännu gladare.

Jag träffade Spirit och hans lilla ägare på en tävling typ förra året och han var sååå liten. Riktig liten sötplupp! Det var roligt att se honom igen, och se att han hade det bra.

Belton, Mulle och Spirit.

Fortsätter skriva om de andra hästarna imorgon!