Ja, vad ska man säga om dagens träning då? Vi var inte riktigt överens idag och jag red som en kratta och blev sur och frustrerad och då tyckte ju Mani att det var läge att dryga sig. Jag var redan irriterad innan jag ens kom till stallet och jag vet att det kan sitta i så när han bara fjantade sig blev det bara värre, egentligen gick det inte dåligt men jag blev bara sur på mig själv för att det inte gick toppen liksom (måste fatta att det inte alltid går hur bra som helst!). 

Det började typ när vi skulle göra lite flyttningar och det har ju Mani jättelätt för, men han drog åt ett håll och gick med ena benet åt ett annat och var bara överallt och drygade sig. Lyssnade inte ett dugg, och om han sätter emot och inte vill så har inte man så mycket att säga till om...

Så då gav Hanna (tränare) mig ett spö, har ridit Mani med spö två gånger och hatar att ha spö, vill inte.  I alla fall så skulle jag bara ha det där men då trodde väl Mani att jag skulle gå på honom så då gick ju skänkelvikningarna hur fort som helst och bra, dock så fick jag inte lägga an skänkeln för då sparkade han. Åh, knäpphäst som ska göra allting utan hjälp    men sen flöt det väl  på men det satt fortfarande kvar i kroppen att jag var grinig liksom så red inte bra alls. Men men, bätte lycka nästa gång.

Hanna ringde mig nu på kvällen och frågade om jag hade släppt det som gick fel på träningen och ja, jag brukar liksom inte grubbla på varför jag blev irriterad och så, blev ju bara sur på mig själv för att jag gav upp liksom. Men då berättade hon att hon hade blivit lika irriterad själv när hon red en utav sina hästar...

Dock värre än vad jag blev då jag bara surade och hon blev arg istället så hon och hästen blev lite osams och det hände lite grejer och hon hade då brytit fingret och hennes fina Jaguar sadel var inte så fin längre. Hahaha, kändes som att min surhet inte var så mycket att komma med då om man jämför. Stackarn!!