Fortsätter skriva om de andra hästarna imorgon!   

Sören var en fd travare som jag tog hand om 2005-2006. Jag tog hand om honom helt själv då ägaren inte var helt klar om man säger så. Jag kommer ihåg att jag skulle provrida honom för att se om jag skulle börja sköta honom och jag provade honom på en ridbana nära stallet där han stod.

Det enda jag kan säga från första gången var att han var helt jäkla galen där inne på banan och flög hit och dit och försökte få av mig på alla sätt och vis... Efter den ridturen så skulle jag aldrig åka dit igen och rida honom, men det gjorde jag ju såklart fast inte på ridbanan.

Jag fick prova honom igen och red då ut ensam, och hästen var helt underbar. Han gjorde ingenting och efter den dagen red jag honom och var hos honom hela dagarna under hela sommar lovet, han var en riktigt snäll häst och vi trivdes ihop. Han stod ihop med en hingst som jag hjälpte till med också, även den hästen var himla go!

Jag hade Sören som min egen och träffade nästan aldrig på ägaren, och det gjorde ju inget eftersom att jag inte red Sören så seriöst. Vi red bara ut och myste i skogen liksom.

Så en dag i slutet av sommaren när jag kom dit till stallet så stod hingsten i hagen och var helt knäpp, skrek och härjade. Jag gick in till honom i hagen och gosade lite och funderade över vart Sören var då han inte var där.

Tänkte att ägaren kanske tagit sig en sväng, även om det var osannolikt. Efter ett tag kom ägaren ut och då blev ju jag lite paff och jag frågade vart Sören var. Då säger hon rakt upp och ner: Jag sålde honom, han åkte igår efter att du varit här. Sen log hon.

Först förstod jag inte att hon var seriös. Precis då kom mamma och hämtade mig så jag bara hoppade in i bilen och sen bröt jag ihop... Helt sjukt vad den där jäkla travaren betydde mycket för mig, det kändes och det känns även idag. Jag fick inte ens säga hejdå... Jag harfortfarade ingen aning om vart han är idag.

De här hästarna har en speciell plats i mitt hjärta, jag saknar dom och tänker på dom lite då och då. Vissa hästar är svårare att glömma och endel försvinner från minnet rätt fort, dom här hästarna kommer jag alltid att komma ihåg...