Myszka hämtade pappa och jag hem den 17 augusti 08. Jag var helt överlycklig den dagen, dock så visste jag inte då hur det skulle gå senare om man säger så.

När jag provred Myszka sa 'ägaren' att hon var brunstig. Hon stack med mig i galoppen och bockade, men jag tyckte hon var mysig trots det. Haha, jag var ju bara glad att jag skulle få ta hem henne... Innan Myszka provred jag en femårig valack som var stor som ett hus och vinglig så om man tänker på det så var ju Myszka ett bättre val.

Jag fick hem Myszka och märkte ju ganska snart att hon var en liten buse. Ett envist sto med mycket egen vilja, och väldigt dryg. Visst, det gick väl bra i början men sen blev hon värre och värre.

Hon stack med mig rakt ut på vägarna så bilar fick tvärnita, hon försökte bocka av mig varje dag, sparkade och bråkade hela tiden. Gick inte att ta från hagen, eller att rida utan att någon annan häst var med och mest av allt hängde det på Elins (usefulwriting.bloggplatsen.se) häst Singer. Myszka vart helt tokig om inte hon var nära Singer.

Ägaren av stallet där jag och Elin hade våra hästar skulle prova att longera Myszka, och hon skenade och bockade i en halvtimme innan hon fick stopp på henne. Lagomt less blev man ju ibland på henne.

Myszka fick in några som hjälpte mig på sjukhus, inklusive mig. Nån fick hjärnskakning när hon kastade av, en annan kastade hon av i skogen så att hon landade på en sten med ryggen och det slutade inte bra då ambulans fick komma och hämta henne och sen fick hon stanna på sjukhuset under en tid, och sen kastade hon av några till men hon fick aldrig av mig däremot sprang hon över mig så jag var nära att bryta foten. Mysiga hästen... Haha.

Till slut blev jag rädd för henne då man inte kunde slappna av en sekund för då var olyckan framme så jag lämnade tillbaka henne. Såklart saknar jag henne i efterhand, men det hade aldrig blivit bättre tror jag och efter Myszka fick jag ju Sammy så om jag hade haft henne kvar kanske jag aldrig fått Sammy. Dock hade jag ju båda två ett tag men det fungerade inte.

Hon kommer alltid finnas i mina tankar och vissa gånger har jag saknat henne så det gjort ont inuti, men det går över med tiden men jg glömmer aldrig vissa stunder som jag fick med henne. Sista gången jag red henne så red jag ut barbacka, och hon gjorde ingenting utan var helt perfekt. Underbar känsla när allt fungerar, vi fick ett bra avslut på vårat kapitlet...

Åh, Spirit... Jag tyckte så mycket om honom. Spirit var då en helt underbar b-ponny på sex år. Jag börjae rida honom genom min kompis Patricia som ägde honom för flera år sedan.

Det började med att vi var ute och red, jag på hennes stora ardenner Belton och hon själv på Spirit. Jag hade innan den här dagen aldrig ridit Spirit, men då jag inte gillade Belton så frågade jag om vi kunde byta och efter det fastande jag ju såklart för Spirit. Jag red honom jättemycket med Patricia, och jag ville köpa honom men jag blev ju längre och längre och skulle nog ha blivit för stor för honom i slutändan.

Jag var helt såld på den lilla ponnyn, han var så go. Jag kommer ihåg att efter Sören så var det Spirit som gjorde mig glad, om inte ännu gladare.

Jag träffade Spirit och hans lilla ägare på en tävling typ förra året och han var sååå liten. Riktig liten sötplupp! Det var roligt att se honom igen, och se att han hade det bra.

Belton, Mulle och Spirit.

Fortsätter skriva om de andra hästarna imorgon!   

Sören var en fd travare som jag tog hand om 2005-2006. Jag tog hand om honom helt själv då ägaren inte var helt klar om man säger så. Jag kommer ihåg att jag skulle provrida honom för att se om jag skulle börja sköta honom och jag provade honom på en ridbana nära stallet där han stod.

Det enda jag kan säga från första gången var att han var helt jäkla galen där inne på banan och flög hit och dit och försökte få av mig på alla sätt och vis... Efter den ridturen så skulle jag aldrig åka dit igen och rida honom, men det gjorde jag ju såklart fast inte på ridbanan.

Jag fick prova honom igen och red då ut ensam, och hästen var helt underbar. Han gjorde ingenting och efter den dagen red jag honom och var hos honom hela dagarna under hela sommar lovet, han var en riktigt snäll häst och vi trivdes ihop. Han stod ihop med en hingst som jag hjälpte till med också, även den hästen var himla go!

Jag hade Sören som min egen och träffade nästan aldrig på ägaren, och det gjorde ju inget eftersom att jag inte red Sören så seriöst. Vi red bara ut och myste i skogen liksom.

Så en dag i slutet av sommaren när jag kom dit till stallet så stod hingsten i hagen och var helt knäpp, skrek och härjade. Jag gick in till honom i hagen och gosade lite och funderade över vart Sören var då han inte var där.

Tänkte att ägaren kanske tagit sig en sväng, även om det var osannolikt. Efter ett tag kom ägaren ut och då blev ju jag lite paff och jag frågade vart Sören var. Då säger hon rakt upp och ner: Jag sålde honom, han åkte igår efter att du varit här. Sen log hon.

Först förstod jag inte att hon var seriös. Precis då kom mamma och hämtade mig så jag bara hoppade in i bilen och sen bröt jag ihop... Helt sjukt vad den där jäkla travaren betydde mycket för mig, det kändes och det känns även idag. Jag fick inte ens säga hejdå... Jag harfortfarade ingen aning om vart han är idag.

De här hästarna har en speciell plats i mitt hjärta, jag saknar dom och tänker på dom lite då och då. Vissa hästar är svårare att glömma och endel försvinner från minnet rätt fort, dom här hästarna kommer jag alltid att komma ihåg...

Här kommer ännu ett tråkigt inlägg från mobaljen! Kom nyss hem från stallet efter en underbar ridtur med älsklings Mani. Blev en galopp tur i skogen och sen lite travjobb och lite mer samlad galopp på travbanan, han jobbade super idag! Ibland busade han och hade sig och var pigg som en liten gris ;) försökte sticka iväg lite då och då och försökte även bocka men jag hade ganska bra koll på honom, han var en liten busunge idag men det var bara roligt att han var glad :D mys killen min!

Åh, fina fina Mani. Han var riktigt fin att rida idag, jobbade som bara den båda två. Det gick så bra, älskar när det känns bra efter en träning. Allting går bara framåt och vi blir mer och mer ihop, det flyter på så mycket bättre. Tummen upp för bästa Mantovani som skötte sig så kanon på dressyrträningen idag <3

Rolf Stenberg dressyrsadel, bud. Normal, 17" Inte mycket använd, inte sliten. Stigläder, stigyglar, dressyrgjord och dressyrträns ingår.

Kingsland jeansridbyxor nypris: 1899:- 1600:- Knappt använda pga för stor strlk L. Dock annat märke på bakfickorna!